publicerad: 2015
gottgöra
gott|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • ge ekonomisk ersättning; äv. bildl.
Finita former | |
---|---|
gottgör | presens aktiv |
gottgörs (gottgöres) | presens passiv |
gottgjorde | preteritum aktiv |
gottgjordes | preteritum passiv |
gottgör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gottgöra | infinitiv aktiv |
att gottgöras | infinitiv passiv |
har/hade gottgjort | supinum aktiv |
har/hade gottgjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
gottgörande | |
Perfekt particip | |
en gottgjord + substantiv | |
ett gottgjort + substantiv | |
den/det/de gottgjorda + substantiv | |
den gottgjorde + maskulint substantiv |