publicerad: 2015
grensla
grensla
el. gränsla
verb
~de ~t • sätta sig el. sitta grensle på
| Finita former | |
|---|---|
| grenslar (gränslar) | presens aktiv |
| grenslas (gränslas) | presens passiv |
| grenslade (gränslade) | preteritum aktiv |
| grenslades (gränslades) | preteritum passiv |
| grensla (gränsla) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att grensla (gränsla) | infinitiv aktiv |
| att grenslas (gränslas) | infinitiv passiv |
| har/hade grenslat (gränslat) | supinum aktiv |
| har/hade grenslats (gränslats) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| grenslande (gränslande) | |
| Perfekt particip | |
| en grenslad (gränslad) + substantiv | |
| ett grenslat (gränslat) + substantiv | |
| den/det/de grenslade (gränslade) + substantiv | |


