publicerad: 2015
grenseger
gren|seger
substantiv
~n ‑segrar • t.ex. i tiokampstävling; till gren 2
Singular | |
---|---|
en grenseger | obestämd form |
en grensegers | obestämd form genitiv |
grensegern | bestämd form |
grensegerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
grensegrar | obestämd form |
grensegrars | obestämd form genitiv |
grensegrarna | bestämd form |
grensegrarnas | bestämd form genitiv |