publicerad: 2015
gris
gris
substantiv
~en ~ar • äv. (ibl. smeksamt, ibl. klandrande) om person
Singular | |
---|---|
en gris | obestämd form |
en gris | obestämd form genitiv |
grisen | bestämd form |
grisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grisar | obestämd form |
grisars | obestämd form genitiv |
grisarna | bestämd form |
grisarnas | bestämd form genitiv |