publicerad: 2015
grundhållning
grund|håll·ning
substantiv
~en ~ar • till hållning 2 2grund 2
Singular | |
---|---|
en grundhållning | obestämd form |
en grundhållnings | obestämd form genitiv |
grundhållningen | bestämd form |
grundhållningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundhållningar | obestämd form |
grundhållningars | obestämd form genitiv |
grundhållningarna | bestämd form |
grundhållningarnas | bestämd form genitiv |