publicerad: 2015
gudsman
guds|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨ngt åld.⟩ präst
Singular | |
---|---|
en gudsman | obestämd form |
en gudsmans | obestämd form genitiv |
gudsmannen | bestämd form |
gudsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gudsmän | obestämd form |
gudsmäns | obestämd form genitiv |
gudsmännen | bestämd form |
gudsmännens | bestämd form genitiv |