publicerad: 2015
guru
guru
[gu´ru]
substantiv
~n ~er • indisk vishetslärare; bildl. skicklig rådgivare: presidentens ekonomiske guru
Singular | |
---|---|
en guru | obestämd form |
en gurus | obestämd form genitiv |
gurun | bestämd form |
guruns | bestämd form genitiv |
Plural | |
guruer | obestämd form |
guruers | obestämd form genitiv |
guruerna | bestämd form |
guruernas | bestämd form genitiv |