publicerad: 2015
häcklare
häckl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. häcklarna 1häckla 1
Singular | |
---|---|
en häcklare | obestämd form |
en häcklares | obestämd form genitiv |
häcklaren | bestämd form |
häcklarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
häcklare | obestämd form |
häcklares | obestämd form genitiv |
häcklarna | bestämd form |
häcklarnas | bestämd form genitiv |