publicerad: 2015
häckling
häckl·ing
substantiv
~en ~ar • till 1häckla 1,2
Singular | |
---|---|
en häckling | obestämd form |
en häcklings | obestämd form genitiv |
häcklingen | bestämd form |
häcklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
häcklingar | obestämd form |
häcklingars | obestämd form genitiv |
häcklingarna | bestämd form |
häcklingarnas | bestämd form genitiv |