publicerad: 2015
hälleberg
hälle|berg
substantiv
~et; pl. ~ • ofta bildl. fast grund; falla på hälleberget inte beaktas
Singular | |
---|---|
ett hälleberg | obestämd form |
ett hällebergs | obestämd form genitiv |
hälleberget | bestämd form |
hällebergets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hälleberg | obestämd form |
hällebergs | obestämd form genitiv |
hällebergen | bestämd form |
hällebergens | bestämd form genitiv |