publicerad: 2015
hängmatta
häng|matta
substantiv
~n ‑mattor • anordning för vila med ett tygstycke som hängs upp i båda ändar ofta mellan två träd: ligga i hängmattan och slappa
Singular | |
---|---|
en hängmatta | obestämd form |
en hängmattas | obestämd form genitiv |
hängmattan | bestämd form |
hängmattans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hängmattor | obestämd form |
hängmattors | obestämd form genitiv |
hängmattorna | bestämd form |
hängmattornas | bestämd form genitiv |