publicerad: 2015
härvel
härvel
substantiv
~n härvlar • haspel
Singular | |
---|---|
en härvel | obestämd form |
en härvels | obestämd form genitiv |
härveln | bestämd form |
härvelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
härvlar | obestämd form |
härvlars | obestämd form genitiv |
härvlarna | bestämd form |
härvlarnas | bestämd form genitiv |