publicerad: 2015
hållning
håll·ning
substantiv
~en ~ar 1 sätt att bära upp kroppen: ha dålig hållning2 attityd, inställning: partiets hållning i eurofrågan3 mest i sms.; det att hålla ngt; innehav
Singular | |
---|---|
en hållning | obestämd form |
en hållnings | obestämd form genitiv |
hållningen | bestämd form |
hållningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hållningar | obestämd form |
hållningars | obestämd form genitiv |
hållningarna | bestämd form |
hållningarnas | bestämd form genitiv |