publicerad: 2015
högmålsbrott
hög·måls|brott
substantiv
~et; pl. ~ • förräderi
Singular | |
---|---|
ett högmålsbrott | obestämd form |
ett högmålsbrotts | obestämd form genitiv |
högmålsbrottet | bestämd form |
högmålsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
högmålsbrott | obestämd form |
högmålsbrotts | obestämd form genitiv |
högmålsbrotten | bestämd form |
högmålsbrottens | bestämd form genitiv |