publicerad: 2015
hallänning
hallänning
uppdelas hall|länn·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från Halland
Singular | |
---|---|
en hallänning | obestämd form |
en hallännings | obestämd form genitiv |
hallänningen | bestämd form |
hallänningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hallänningar | obestämd form |
hallänningars | obestämd form genitiv |
hallänningarna | bestämd form |
hallänningarnas | bestämd form genitiv |