publicerad: 2015
hampa
1hampa
substantiv
~n 1 segt material av en växt2 ⟨vard.⟩ ta ngn i hampan – Alla sammansättn. med hamp- hör till 1hampa 1.
Singular | |
---|---|
en hampa | obestämd form |
en hampas | obestämd form genitiv |
hampan | bestämd form |
hampans | bestämd form genitiv |
2hampa
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
hampar | presens aktiv |
hampade | preteritum aktiv |
hampa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hampa | infinitiv aktiv |
har/hade hampat | supinum aktiv |
Presens particip | |
hampande |
hampa sig
• ⟨vard.⟩ slumpa sigOrdform(er) hampa sig