publicerad: 2015
hampa
1hampa
substantiv
~n 1 segt material av en växt2 ⟨vard.⟩ ta ngn i hampan – Alla sammansättn. med hamp- hör till 1hampa 1.
| Singular | |
|---|---|
| en hampa | obestämd form |
| en hampas | obestämd form genitiv |
| hampan | bestämd form |
| hampans | bestämd form genitiv |
2hampa
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| hampar | presens aktiv |
| hampade | preteritum aktiv |
| hampa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att hampa | infinitiv aktiv |
| har/hade hampat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| hampande | |
hampa sig
• ⟨vard.⟩ slumpa sigOrdform(er) hampa sig


