publicerad: 2015
handhavare
hand|hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑havarna handha
Singular | |
---|---|
en handhavare | obestämd form |
en handhavares | obestämd form genitiv |
handhavaren | bestämd form |
handhavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
handhavare | obestämd form |
handhavares | obestämd form genitiv |
handhavarna | bestämd form |
handhavarnas | bestämd form genitiv |