publicerad: 2015
handikapp
handi·kapp
[han´di‑ el. han`di‑]
substantiv
~et; pl. ~ 1 fysiskt el. psykiskt funktionshinder2 försvårande villkor för starkare tävlande; fördel el. försprång för svagare tävlande; sämre chanser än normalt – De flesta sammansättn. med handikapp- hör till handikapp 1.
Singular | |
---|---|
ett handikapp | obestämd form |
ett handikapps | obestämd form genitiv |
handikappet | bestämd form |
handikappets | bestämd form genitiv |
Plural | |
handikapp | obestämd form |
handikapps | obestämd form genitiv |
handikappen | bestämd form |
handikappens | bestämd form genitiv |