publicerad: 2015
harma
harma
verb
~de ~t • uppröra, gräma: det harmar mig att jag inte sade ifrån
Finita former | |
---|---|
harmar | presens aktiv |
harmas | presens passiv |
harmade | preteritum aktiv |
harmades | preteritum passiv |
harma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att harma | infinitiv aktiv |
att harmas | infinitiv passiv |
har/hade harmat | supinum aktiv |
har/hade harmats | supinum passiv |
Presens particip | |
harmande |