publicerad: 2015
harpunerare
harp·un·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. harpunerarna harpunera
Singular | |
---|---|
en harpunerare | obestämd form |
en harpunerares | obestämd form genitiv |
harpuneraren | bestämd form |
harpunerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
harpunerare | obestämd form |
harpunerares | obestämd form genitiv |
harpunerarna | bestämd form |
harpunerarnas | bestämd form genitiv |