publicerad: 2015
harskling
harskl·ing
substantiv
~en ~ar harskla
Singular | |
---|---|
en harskling | obestämd form |
en harsklings | obestämd form genitiv |
harsklingen | bestämd form |
harsklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
harsklingar | obestämd form |
harsklingars | obestämd form genitiv |
harsklingarna | bestämd form |
harsklingarnas | bestämd form genitiv |