publicerad: 2015
hatt
hatt
substantiv
~en ~ar 1 finare huvudbonad; översta del t.ex. på svamp; samla allting under en hatt samla allt på ett ställe2 anhängare av hattpartiet – Nästan alla sammansättn. med hatt- hör till hatt 1.
Singular | |
---|---|
en hatt | obestämd form |
en hatts | obestämd form genitiv |
hatten | bestämd form |
hattens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hattar | obestämd form |
hattars | obestämd form genitiv |
hattarna | bestämd form |
hattarnas | bestämd form genitiv |