publicerad: 2015
hearing
hear·ing
[hi´r‑]
substantiv
~en ~ar • offentlig utfrågning ofta av sakkunniga och i kontroversiella frågor
Singular | |
---|---|
en hearing | obestämd form |
en hearings | obestämd form genitiv |
hearingen | bestämd form |
hearingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hearingar | obestämd form |
hearingars | obestämd form genitiv |
hearingarna | bestämd form |
hearingarnas | bestämd form genitiv |