publicerad: 2015
hejare
hej·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. hejarna 1 ⟨vard.⟩ baddare, bjässe2 tyngd i pålkran, fallhammare
Singular | |
---|---|
en hejare | obestämd form |
en hejares | obestämd form genitiv |
hejaren | bestämd form |
hejarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hejare | obestämd form |
hejares | obestämd form genitiv |
hejarna | bestämd form |
hejarnas | bestämd form genitiv |