publicerad: 2015
hejarklack
hej·ar|klack
el. heja|klack
substantiv
~en ~ar • grupp som hejar t.ex. på hemmalag; till 2heja 2
Singular | |
---|---|
en hejarklack (en hejaklack) | obestämd form |
en hejarklacks (en hejaklacks) | obestämd form genitiv |
hejarklacken (hejaklacken) | bestämd form |
hejarklackens (hejaklackens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
hejarklackar (hejaklackar) | obestämd form |
hejarklackars (hejaklackars) | obestämd form genitiv |
hejarklackarna (hejaklackarna) | bestämd form |
hejarklackarnas (hejaklackarnas) | bestämd form genitiv |