publicerad: 2015
heretiker
heret·ik·er
[here´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • kättare
Singular | |
---|---|
en heretiker | obestämd form |
en heretikers | obestämd form genitiv |
heretikern | bestämd form |
heretikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
heretiker | obestämd form |
heretikers | obestämd form genitiv |
heretikerna | bestämd form |
heretikernas | bestämd form genitiv |