publicerad: 2015
hermeneutiker
hermen·eut·ik·er
[‑ev´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ hermeneutik
Singular | |
---|---|
en hermeneutiker | obestämd form |
en hermeneutikers | obestämd form genitiv |
hermeneutikern | bestämd form |
hermeneutikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hermeneutiker | obestämd form |
hermeneutikers | obestämd form genitiv |
hermeneutikerna | bestämd form |
hermeneutikernas | bestämd form genitiv |