publicerad: 2015
hona
hona
substantiv
~n honor • djur av honkön; i sammansättn. äv. i fråga om växter – Alla sammansättn. med hon- hör till hona.
Singular | |
---|---|
en hona | obestämd form |
en honas | obestämd form genitiv |
honan | bestämd form |
honans | bestämd form genitiv |
Plural | |
honor | obestämd form |
honors | obestämd form genitiv |
honorna | bestämd form |
honornas | bestämd form genitiv |