publicerad: 2015
hornblåsare
horn|blås·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑blåsarna • till horn 3 blåsare
Singular | |
---|---|
en hornblåsare | obestämd form |
en hornblåsares | obestämd form genitiv |
hornblåsaren | bestämd form |
hornblåsarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hornblåsare | obestämd form |
hornblåsares | obestämd form genitiv |
hornblåsarna | bestämd form |
hornblåsarnas | bestämd form genitiv |