publicerad: 2015
hundring
hundr·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ hundralapp
Singular | |
---|---|
en hundring | obestämd form |
en hundrings | obestämd form genitiv |
hundringen | bestämd form |
hundringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hundringar | obestämd form |
hundringars | obestämd form genitiv |
hundringarna | bestämd form |
hundringarnas | bestämd form genitiv |