publicerad: 2015
husbonde
hus|bonde
substantiv
~n ‑bönder • i äldre tid: man som förestod större hushåll ofta med tjänstefolk
Singular | |
---|---|
en husbonde | obestämd form |
en husbondes | obestämd form genitiv |
husbonden | bestämd form |
husbondens | bestämd form genitiv |
Plural | |
husbönder | obestämd form |
husbönders | obestämd form genitiv |
husbönderna | bestämd form |
husböndernas | bestämd form genitiv |