publicerad: 2015
idiolekt
idio·lekt
[‑lek´t]
substantiv
~en ~er • en enskild individs språkbruk
Singular | |
---|---|
en idiolekt | obestämd form |
en idiolekts | obestämd form genitiv |
idiolekten | bestämd form |
idiolektens | bestämd form genitiv |
Plural | |
idiolekter | obestämd form |
idiolekters | obestämd form genitiv |
idiolekterna | bestämd form |
idiolekternas | bestämd form genitiv |