publicerad: 2015
iföra
i|föra
verb
iförde, ifört, pres. iför • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
iför | presens aktiv |
iförs (iföres) | presens passiv |
iförde | preteritum aktiv |
ifördes | preteritum passiv |
iför | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att iföra | infinitiv aktiv |
att iföras | infinitiv passiv |
har/hade ifört | supinum aktiv |
har/hade iförts | supinum passiv |
Presens particip | |
iförande | |
Perfekt particip | |
en iförd + substantiv | |
ett ifört + substantiv | |
den/det/de iförda + substantiv |
iföra sig
• klä på sig: iföra sig frackOrdform(er) iföra sig