publicerad: 2015
inbegrepp
in|be·grepp
substantiv
~et; pl. ~ inbegripa
Singular | |
---|---|
ett inbegrepp | obestämd form |
ett inbegrepps | obestämd form genitiv |
inbegreppet | bestämd form |
inbegreppets | bestämd form genitiv |
Plural | |
inbegrepp | obestämd form |
inbegrepps | obestämd form genitiv |
inbegreppen | bestämd form |
inbegreppens | bestämd form genitiv |