publicerad: 2015
ingenium
in·geni·um
[‑je´ni‑]
substantiv
ingeniet ingenier • förstånd, begåvning
Singular | |
---|---|
ett ingenium | obestämd form |
ett ingeniums | obestämd form genitiv |
ingeniet | bestämd form |
ingeniets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ingenier | obestämd form |
ingeniers | obestämd form genitiv |
ingenierna | bestämd form |
ingeniernas | bestämd form genitiv |