publicerad: 2015
inkörning
in|kör·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till inkörd 1
Singular | |
---|---|
en inkörning | obestämd form |
en inkörnings | obestämd form genitiv |
inkörningen | bestämd form |
inkörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inkörningar | obestämd form |
inkörningars | obestämd form genitiv |
inkörningarna | bestämd form |
inkörningarnas | bestämd form genitiv |