publicerad: 2015
inrikesminister
in·rik·es|min·ister
substantiv
~n ‑ministrar • en äldre statsrådstitel, återinförd 2014
Singular | |
---|---|
en inrikesminister | obestämd form |
en inrikesministers | obestämd form genitiv |
inrikesministern | bestämd form |
inrikesministerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
inrikesministrar | obestämd form |
inrikesministrars | obestämd form genitiv |
inrikesministrarna | bestämd form |
inrikesministrarnas | bestämd form genitiv |