publicerad: 2015
insinuation
in·sinu·at·ion
substantiv
~en ~er • försåtlig antydan, beskyllning i förtäckta ordalag
Singular | |
---|---|
en insinuation | obestämd form |
en insinuations | obestämd form genitiv |
insinuationen | bestämd form |
insinuationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
insinuationer | obestämd form |
insinuationers | obestämd form genitiv |
insinuationerna | bestämd form |
insinuationernas | bestämd form genitiv |