publicerad: 2015
insinuera
in·sinu·era
verb
~de ~t • försåtligt antyda, låta påskina
Finita former | |
---|---|
insinuerar | presens aktiv |
insinueras | presens passiv |
insinuerade | preteritum aktiv |
insinuerades | preteritum passiv |
insinuera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att insinuera | infinitiv aktiv |
att insinueras | infinitiv passiv |
har/hade insinuerat | supinum aktiv |
har/hade insinuerats | supinum passiv |
Presens particip | |
insinuerande | |
Perfekt particip | |
en insinuerad + substantiv | |
ett insinuerat + substantiv | |
den/det/de insinuerade + substantiv |