publicerad: 2015
insurgent
in·surg·ent
[‑surgen´t]
substantiv
~en ~er • rebell, upprorsman
Singular | |
---|---|
en insurgent | obestämd form |
en insurgents | obestämd form genitiv |
insurgenten | bestämd form |
insurgentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
insurgenter | obestämd form |
insurgenters | obestämd form genitiv |
insurgenterna | bestämd form |
insurgenternas | bestämd form genitiv |