publicerad: 2015
intendentur
in·tend·ent·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • ⟨särsk. mil.⟩ lokal för verksamhet för anskaffning av livsmedel, kläder och drivmedel
Singular | |
---|---|
en intendentur | obestämd form |
en intendenturs | obestämd form genitiv |
intendenturen | bestämd form |
intendenturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
intendenturer | obestämd form |
intendenturers | obestämd form genitiv |
intendenturerna | bestämd form |
intendenturernas | bestämd form genitiv |