publicerad: 2015
invägning
in|väg·ning
substantiv
~en ~ar • kontrollvägning före tävling t.ex. boxningsmatch
Singular | |
---|---|
en invägning | obestämd form |
en invägnings | obestämd form genitiv |
invägningen | bestämd form |
invägningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
invägningar | obestämd form |
invägningars | obestämd form genitiv |
invägningarna | bestämd form |
invägningarnas | bestämd form genitiv |