publicerad: 2015
investitur
in·vest·it·ur
[‑u´r]
substantiv
~en • i äldre tid: insättning i påveämbete
Singular | |
---|---|
en investitur | obestämd form |
en investiturs | obestämd form genitiv |
investituren | bestämd form |
investiturens | bestämd form genitiv |