publicerad: 2015
isbrytare
is|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • fartyg för uppbrytning av is
Singular | |
---|---|
en isbrytare | obestämd form |
en isbrytares | obestämd form genitiv |
isbrytaren | bestämd form |
isbrytarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
isbrytare | obestämd form |
isbrytares | obestämd form genitiv |
isbrytarna | bestämd form |
isbrytarnas | bestämd form genitiv |