publicerad: 2015
jäkelskap
jäkel·skap
substantiv
~et el. ~en; pl. ~er • ⟨vard.⟩ jäkel
Singular | |
---|---|
ett jäkelskap (en jäkelskap) | obestämd form |
ett jäkelskaps (en jäkelskaps) | obestämd form genitiv |
jäkelskapet (jäkelskapen) | bestämd form |
jäkelskapets (jäkelskapens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
jäkelskaper | obestämd form |
jäkelskapers | obestämd form genitiv |
jäkelskaperna | bestämd form |
jäkelskapernas | bestämd form genitiv |