publicerad: 2015
jagupplösning
jag|upp·lös·ning
substantiv
~en • till upplösning 4 2jag
Singular | |
---|---|
en jagupplösning | obestämd form |
en jagupplösnings | obestämd form genitiv |
jagupplösningen | bestämd form |
jagupplösningens | bestämd form genitiv |