publicerad: 2015
junktur
junkt·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • förbindelse, fog; signal om ordgräns
Singular | |
---|---|
en junktur | obestämd form |
en junkturs | obestämd form genitiv |
junkturen | bestämd form |
junkturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
junkturer | obestämd form |
junkturers | obestämd form genitiv |
junkturerna | bestämd form |
junkturernas | bestämd form genitiv |