publicerad: 2015
kärande
kär·ande
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ~na • ⟨jur.⟩ till kära 2
Singular | |
---|---|
en kärande | obestämd form |
en kärandes | obestämd form genitiv |
käranden | bestämd form |
kärandens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kärande | obestämd form |
kärandes | obestämd form genitiv |
kärandena | bestämd form |
kärandenas | bestämd form genitiv |