publicerad: 2015
köping
köp·ing
substantiv
~en ~ar • i äldre tid: stadsliknande samhälle
Singular | |
---|---|
en köping | obestämd form |
en köpings | obestämd form genitiv |
köpingen | bestämd form |
köpingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
köpingar | obestämd form |
köpingars | obestämd form genitiv |
köpingarna | bestämd form |
köpingarnas | bestämd form genitiv |