publicerad: 2015
köping
köp·ing
substantiv
~en ~ar • i äldre tid: stadsliknande samhälle
| Singular | |
|---|---|
| en köping | obestämd form |
| en köpings | obestämd form genitiv |
| köpingen | bestämd form |
| köpingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| köpingar | obestämd form |
| köpingars | obestämd form genitiv |
| köpingarna | bestämd form |
| köpingarnas | bestämd form genitiv |


